...och just nu avlöser leveranserna varandra. Efter att hall och vardagsrum varit fullt belamrade har det nu börjat sprida sig in i sovrummet. Där står nu dagens leverans från IKEA i form av 4 platta paket innehållande en dagbädd. 

    Idag låg tapetprover från både Sandbergs och Boråstapeter i lådan. Man kan ana ett visst tema. Tror jag snöat in på blommor😂

Att gå i väntans tider är både spännande och enerverande. Tiden kan liksom inte gå fort nog! Veckans dagar har ägnats åt jobbet men så fort jag slutat för dagen har det handlat om förberedelser inför tillträdesdagen. Samtal som ringts, Mail som skickats och saker som beställts och hämtats ut hos paketombud. I helgen blev det mycket prat mellan mig och Linus då vi bollade tankar och idéer och så var vi i mina förråd och strukturerade upp det inför Dagen med stort D. Hela min lägenhet är idag ett välorganiserat kaos med möbler och kartonger lite överallt. Smilla verkar dock inte störas ett dugg av det😂. Men jag.., jag längtar efter att få ordning både på lägenhet och torp.

 Stort nog att kliva in i och med massor av plats för förvaring är rena drömmen för mig. Och tänk... i torpet finns ett sådant. Vilken lycka! 

 är en Huskvarna och den, precis som allt annat i torpet, är inte direkt i toppskick. Jag hoppas dock att sotaren inte ger ett alltför negativt besked när han varit på plats för förutom denna har jag tre eldstäder till som jag hoppas kunna använda utan att behöva lägga en förmögenhet. Redan nu vet jag ju att både tak och fasad kommer behöva åtgärdas rätt omgående. 

 Handpenning  är betald. Elektriker är kontaktad. Flyttbil bokad. Nu bockar jag av listan med saker som måste göras inför tillträdet av mitt lilla torp.  I mitt huvud börjar inredningen delvis ta form i vissa rum när det gäller träpaneler och tapeter. Jag passade faktiskt på att beställa tapeter till ett rum idag... 

 I söndags var jag in på en second hand-butik och trillade över detta skåp jag tror blir perfekt torpet. Fick det hemlevererat nu så snart är hela lägenheten belamrad med kartonger och möbler som ska till torpet. 

 Tiden går så långsamt när man längtar efter något. Kontraktet är påskrivet av säljaren och nu väntar jag bara bara på att dagarna ska gå så att jag kan börja boka in elektriker, sotare och takläggare så att jag får veta exakt hur mycket som måste göras.  Och så längtar jag såklart efter att Linus och jag kan åka ut och påbörja det invändiga arbetet.  De äldsta barnen har lovat att hjälpa till med att frakta dit alla möbler och de många kartongerna med saker jag samlat på mig under årens loppisrundor.  Jag har redan så mycket planer i huvudet och jag bara längtar efter att få skrida till verket.  Farstukvisten på bilden står inte direkt först på listan över vad som ska fixas först men jag måste iallafall se till så den klarar vintern. Och nog måste ni hålla med om att den är rätt charmig som den är?!

Jag har med åren insett att jag har en förkärlek för blått när det kommer till inredningsdetaljer. Många av mina saker är inhandlade second hand på diverse loppisar men en del är sådant jag fått av min farmor och farfar och kärat ner mig i.  * Just nu håller jag på och packar ner en del av de saker jag fyndat under åren för att inom en snar framtid frakta dem till mitt lilla torp när de såklart kommer passa in perfekt.

En nyskapad blogg för att jag ska minnas varje steg under resans gång från dagen då jag skrev på kontraktet och framåt mot mitt mål: att renovera ett gammalt torp i extremt stort behov av kärlek och omsorg för att det ska nå sin fulla potential.  Idag började min resa iochmed att jag skrev på köpekontraktet. Vem är då jag? Ja, jag heter inte Smilla vilket man ju kan tro med tanke på bloggens namn, utan Annica. Och Smilla, ja det är min tvååriga katthona som tror hon äger mig och därmed allt jag äger och har. Drömmen om ett torp började nästan direkt när jag flyttade från villa på landsbygden till nyrenoverad lägenhet mitt i stan.  Ingen möjlighet att måla om eller tapetsera. Inget gräs mellan tårna. Ingen kaffekopp på farstukvisten. Inga odlingsmöjligheter. Längtan blev till slut för stor och nu ett år efter flytten har jag alltså valt att följa min dröm om ett torp.  Idag skrev jag på. Nu börjar resan. Nu kör vi! / Annica